I tisdags kväll var jag och lyssnade på Torkild Sköld som höll en utbildning i personligt ledarskap. En mycket intressant och givande föredrag om att man ska vara ledaren i sitt eget liv.
Kvällen bjöd på mycket skratt, aha-upplevelser och mycket funderingar. Han pratade om att vi människor funderar väldigt mycket över vad människor runtomkring oss tycker om en som person och att man är väldigt beroende av folks åsikter. Det är tyvärr väldigt få som kollar sig i spegeln och tänker jag duger som jag är och jag är stolt över mig själv, för genast är jantelagen där och berättar för oss att man inte ska tro att man är något.
Det som jag kände stämde in på mig och som det säkert gör på många andra, är att när man misslyckas med något eller något annat negativt händer tar jag det väldigt personligt. När någon annan inte tycker det jag har gjort eller presterat är tillräckligt bra. Men Torkild menade att det som blir kritiserat är ju det som jag har gjort, det är inte jag som person som blir kritiserad. Vi behöver göra skillnad på vem vi är och på vad vi gör.
En annan sak han tog upp är, att när någonting händer och sättet vi reagerar på ger ett positiv eller negativ resultat. Om vi gång efter gång reagerar på samma sätt vid varje händelse kan vi inte förvänta oss ett annorlunda resultat. Vill vi uppnå något annat måste vi reagera annorlunda.
Under föredraget fick jag även lära mig om inre kondition. Har du en bra inre kondition lär du dig att tycka om dig själv som den du är. Till exempel kan du göra fel men du är inte fel. Du behöver inte bevisa eller prestera för någon för att vara viktig för du duger precis som du är.
Jag fick mig en funderare på vad jag tyckte om mig, och jag måste säga att så bra som jag kanske borde tycka om mig själv gör jag faktiskt inte. Men det är lite som Torkild sa ”att varje människa är unik, det finns ingen annan som du.” Du har rätt att vara stolt över dig själv, för om du själv inte är det vem ska då vara det?
/ Sandra
