Jag upplever de flesta dagarna som bra. Eller okey i alla fall, för det är klart att jag inte går omkring som på små moln och sprudlar av lycka dygnets alla timmar.

Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar helt enkelt. Igår, till exempel, så hade jag en riktigt bra dag. Först så fikade jag med vår samordnare hos polisen. Det var länge sedan jag träffade henne och det var riktigt trevligt att få sitta och prata en stund. Sedan följde andra bra möten under dagen för att sedan avslutas med en god julmiddag tillsammans med jourens ideella. Jag gick och la mig nöjd och glad över en riktigt bra dag.

I morse skulle jag förmodligen ha följt min första impuls, vilken var att dra täcket över huvudet och inte gå upp. Jag kände på mig att det här inte var min dag idag och jag hade rätt. På vägen ut mot köket och dagens första kaffe kände jag lukten. Stanken av när, inte bara en, utan två (!) hundar blivit magsjuka under natten. Sedan har dagen följts av händelser som är allt annat än motivationshöjande. Det som ändå fick mig att reagera mest var när jag var på väg till jobbet och möter en dam. Hon tittar på mig på avstånd, men jag tänker inte så mycket på det utan det är när vi möts jag förstår, eller kanske inte för den delen, varför hon tittat.

”Usch”, spottar hon ur sig när vi passerar varandra.

Varför vet jag faktiskt inte, men något hos mig föll henne tydligen inte i smaken. Tyvärr kunde ju inte damen veta att jag haft en mycket dålig morgon utan trodde väl att hennes ”usch” skulle få passera hos mig. Det gjorde det inte.

”Varför är jag usch, undrade jag”, men hon fortsatte att gå även om det gick lite snabbare. ”Hallå damen i röd jacka, fortsatte jag ropa. Känner vi varandra och varför säger du usch till mig?”

Jag fick inget svar. Det hade jag väl inte förväntat mig heller, men samtidigt så hade jag gärna velat veta vad som fick henne att tro att man kan säga så till en okänd människa utan att ens bry sig om ifall orden sårar.

Själv tänker jag ta den händelsen som en nyttig läxa. Läxan om att har man inget snällt att säga så kan det ibland vara bättre att vara tyst. Jag brukar försöka leva efter den devisen annars också, men ibland kanske man behöver bli påmind om att det är bra om man ödslar med snälla ord också.

Ikväll ska jag vända trenden på den här dagen och däremot ha en riktigt trevlig stund på Stadsbiblioteket där jag ska få berätta om vår verksamhet. Inbjudan kommer från Norrköpingsrummets vänner och jag hoppas att det kommer riktigt mycket folk.

 

Mia