I mitt förra blogginlägg skrev jag lite om näthat och jag tänkte fortsätta skriva om det i ett par inlägg till. Det finns mycket bra information på nätet i ämnet, men jag tänkte att det inte skadar att ta upp det även i bloggen här.
Något som jag har reagerat på är hur lätt det är att få folk att dela saker på Facebook. Bland annat så kommer det nu och då efterlysningar då en förälder skriver om hur den andra föräldern tagit barnen och försvunnit så man inte längre får träffa dem. Många delar den här typen av statusar utan att först fundera över om det kanske är så att den ”försvunne” faktiskt behöver hålla sig gömd på grund av den personen som försöker hitta hen. Jag delar aldrig sådana statusar, däremot så brukar jag alltid skriva en liten varning om att man aldrig vet vad som hänt och varför hen håller sig borta så av den anledningen bör man istället låta bli att dela. Skulle personen verkligen vara borta så är det polisens sak att leta efter den och skulle de behöva allmänhetens hjälp så är även det deras sak att be om den.
Det här sorterar kanske inte under kategorin näthat, men jag kände att jag var tvungen att skicka med en varningens ord om just den här typen av inlägg. Alla vill inte bli hittade och alla bör inte bli hittade heller, eftersom det mycket väl kan vara deras gärningsmän som lägger ut efterlysningen.
En annan typ av inlägg man kan se på sociala medier ibland och som jag däremot tycker sorterar under näthat är när man hänger ut brottslingar med namn, adress och andra personliga uppgifter. Varför har jag alltid undrat? Litar man inte på att domstolarna ska döma till rätt straff eller vill man fungera som rättvisans förlängda och förstärkta arm? Bakom de flesta av de här gärningsmännen som hängs ut finns det ofta en familj. Ibland står även de helt handfallna och undrar hur det som hänt kunnat vara möjligt. Trots deras oskuld så blir även de uthängda i samband med att de personliga uppgifterna läggs ut och det är inte allt för ovanligt att även de får motta hot på grund av vad deras anhöriga gjort. Varför ska de behöva stå till svars för vad någon annan gjort? Hade de kunnat förhindra brotten så hade de förmodligen gjort det, men inte heller de kunde förutspå vad som skulle hända och då har de inte heller någon anledning att behöva ta emot hat från okända människor. Den skuld som många av dem känner är mer än nog för dem att bära och ingen utomstående har rätt att spä på den.
En annan sak som jag tycker är skrämmande är när det står om personen har uppehållstillstånd och i de fall som de inte har det så står det också vilket land de kommer ifrån. Det kan det göra ibland även om personen har uppehållstillstånd. Varför? Rasism har vi nog av i samhället och genom att skriva på detta sätt så förstärks den på ytterligare.
Ibland behöver man kanske ta sig en funderare på vilka statusar man delar på nätet. Hur stor är sanningshalten i en del påståenden och varför har de skrivits. Ibland tas gamla saker upp. Saker som låter som de hänt i nutid, men som sedan länge redan gått igenom rättssystemet kvarnar och där i många fall domar också fallit. Ofta är det inte till någon nytta alls att ta upp de här sakerna igen, utan meningen är bara att skapa rubriker eller hat.
Det finns två regler som jag har för mig själv och som jag tycker att alla andra också borde ha när det gäller nätinlägg. För det första är jag kritisk till det jag läser och framför allt till det jag delar med mig av. Kan jag garantera att det jag läser är sant, att källan det kommer från är pålitlig? För det andra, kan jag inte använda mig av mitt riktiga namn när jag kommenterar något så står jag inte heller för mina ord och då är det heller ingen mening med att skriva något.
Mia
