Tiden läker alla sår sägs det, men gör den verkligen det? Kan man glömma och förtränga för att tiden går vidare? Och måste man glömma och förlåta för att kunna gå vidare.
Efter mina år som stödperson här på brottsofferjouren har jag mött personer som blivit utsatta för många olika sorters brott, där människor i deras närhet har sagt till dem ”det blir bättre med tiden ska du se, man kan inte älta allt för länge heller”.
Kanske kan man inte det, men det finns heller ingen tidsram för hur länge man ska få vara ledsen, arg eller besviken. Vi får inte glömma att de människor som blivit utsatta för brott har varit med om något som förändrat deras liv och som kommer oftast alltid vara ett ärr på det såret även om det har läkt.
Jag brukar alltid göra de brottsoffer som jag har kontakt med, uppmärksamma på att man har rätt att vara arg, ledsen och besviken och att de inte behöver förlåta eller glömma det som har hänt dem, men de behöver kanske hjälp på vägen att istället att istället bearbeta det som har hänt för att orka med vardagen igen.
Så tiden kanske inte läker alla sår, men tiden och stöttningen kanske gör att det öppna såret blir mindre smärtsamt att leva med.
/ Sandra
