Igår hade vi ett frukostseminarie i Rådhuset här i Norrköping. Temat var unga brottsoffer och det kom åhörare från både skola, elevhälsa, politiken med flera. Det här var ett samarbete mellan oss på Brottsofferjouren ÖSTRA Östergötland och Norrköpings Brottsförebyggande råd, finansierat av Brottsofferfonden.
Dagen började med att Petra Blom, från Norrköpings kommun, berättade om hur man från kommunens sida jobbar med att Barnkonventionen ska bli lag 2020. Hon berättade också om hur man jobbar med barn som till exempel lever i en hederskultur, under stor fattigdom, med skyddade personuppgifter med mera. Mycket intressant och viktigt arbete som nog tyvärr aldrig kommer att ta slut.
Sedan tog Ann Hellströmer vid. Ann startade för många år sedan upp Unga Brottsoffer i Stockholm. Hon har jobbat med många andra saker också, men hennes föreläsning handlade just om hur barn som utsatts för brott mår. Allt blev så otroligt tydligt då hon visade en hel del teckningar som barn och ungdomar ritat för att beskriva hur de mår, men även vad de skulle vilja göra med gärningspersonen. En del av de här teckningarna gick rakt in i hjärtat och jag tror att de berörde de flesta av oss som var samlade.
Den stora frågan som ändå kvarstår efter de här bägge föreläsarna är – varför har vi så svårt att ta till oss brottsoffer och vittnen? Varför får inte de här grupperna ett fullgott och självklart stöd?
Att bli utsatt för eller vittne till ett brott är för många ett trauma. Det är en situation som man aldrig tidigare varit med om och många gånger också en situation som man inte kunnat råda över. Känslan av övergivenhet var något som Hellströmer tog upp att många av de unga brottsoffer hon träffar pratar om. När vuxna ser vad som händer, men väljer att gå över gatan för att inte lägga sig i. När det finns ett antal vittnen som ser, men ingen vill prata med polisen. Då är det inte konstigt om man känner sig ledsen, övergiven och fullständigt ensam i det kaos av känslor som man redan bär inombords.
Vad skulle man tjäna på att ta hand om de här unga brottsoffren och vittnena då? Några får ju naturligtvis hjälp, men långt ifrån alla. Framför allt skulle man minska det mänskliga lidandet. Vi står utanför måste våga ställa oss bredvid, brukar jag säga. Genom att våga fråga hur personen mår, om de vill berätta om det som hänt eller om de helt enkelt bara vill ha någon i sin närhet en stund visar vi att vi bryr oss och det kommer man långt med. Man måste inte vara terapeut för att visa den medmänskligheten, men man måste våga visa att man bryr sig.
Om vi dessutom kan minska det mänskliga lidandet så skulle det i sin tur hjälpa unga brottsoffer och vittnen att snabbare kunna ta sig tillbaka till skolan. Utbildning är nyckeln till ett bra liv och om man utsätts för ett brott så är det orimligt att tro att man både ska klara av att bearbeta det som inträffat och samtidigt lära sig en massa nya saker. Med utbildning minskar också risken för arbetslöshet och kanske också utanförskap i framtiden. Något som kostar samhället mycket pengar, men som hade kunnat avhjälpas i många fall om man bara hade satt in rätt resurser från början. Resurser som i relation till detta inte kostar några större summor.
Frågan om varför vittnen får så dåligt stöd togs också upp. Här i Norrköping har vi på Brottsofferjouren ÖSTRA Östergötland sedan många år tillbaka erbjudit oss att hjälpa unga brottsoffer och vittnen under rättsprocessen. Vi tar kontakt med ungdomarna, men även deras vårdnadshavare, gör hembesök om de vill och följer dem tills de själva känner att de inte behöver vårt stöd mer. Ett tämligen enkelt koncept som inte kostar polismyndigheten en krona. Tyvärr så har man från polisens sida inte tyckt att det är så viktigt med det här stödet så det förmedlas inte alls i den utsträckningen som det borde. Något som vi märker när vi möter de här ungdomarna och deras föräldrar på tingsrätten. Många blir arga när de förstår att de hade kunnat få hjälp, andra känner att polisen inte tagit dem på allvar när de inte ens kunnat ge dem ett telefonnummer så de själva kunnat kontakta oss. Varför det är så här vet jag inte, men jag har mina aningar som jag inte kommer att gå in på här.
Hur som helst så hoppas jag att de politiker som var med på föreläsningen igår inser vikten av att lägga pengar på stöd till brottsoffer och vittnen i ett tidigt skede blir betydligt billigare än att inte ge dem något stöd alls eller vänta till ett senare skede i livet då den utsatte fått fler komplikationer av brottet. Om man nu ska prata pengar kontra det mänskliga lidandet. Jag hoppas också att gårdagen fick fram budskapet om att även det som kan ibland kan anses som tämligen enkla brott kan sätta enormt djupa spår hos den drabbade. Vi måste därför få in brottsofferstöd som en självklar del efter att någon utsatts för brott. Alla måste få tillgång till hjälp och stöd om de vill ha det och framför allt så får det inte kosta den enskilde något så att alla har råd att ta emot hjälpen.
Är du utsatt för brott, vittne eller anhörig. Hos oss får du kostnadsfria samtal och möjlighet till personliga möten. Ring oss på 011-10 29 89 eller maila på: boj.norrkoping@telia.com