Åter på jobbet efter en helg som jag mer eller mindre tillbringat framför Tv:n. Även att jag bor långt från Stockholm, långt från händelsernas centrum, så känns det så nära och så skrämmande. Det som man läst om, förfasat sig över och som hänt i andra länder hade helt plötsligt hänt här. Vårt trygga land skakades i grunden och man blev smärtsamt medveten om att terrorismen är något som finns överallt och att terrorister kan slå till precis var som helst.
När notiserna började plinga i mobilen i fredags eftermiddag var det svårt att ta in vad som verkligen hänt. På något vis ville jag bara vifta bort det med att det var kvällstidningarna som ville sälja lösnummer. Samtidigt kom rädslan krypande för att det de skrev verkligen stämde och när jag kom hem satte jag därför på nyheterna för att på något vis få det bekräftat.
Fyra människor hade fått sätta livet till, varav ett barn. Femton människor hade skadats, varav flera allvarligt. Mina tankar går till terrorattackens offer och deras nära. Man kan nog aldrig förstå eller ta in vad dessa människor går igenom just nu och jag hoppas de får all hjälp de kan få och behöver både nu och framåt i tiden.
Samtidigt så överväldigades jag av all kärlek och omtanke som strömmade fram. Människor som erbjöd främlingar skjuts då lokaltrafiken slutat gå, eller de som öppnade sina hem för alla dem som inte kunde ta sig hem då även tågen stod stilla. Det som var menat att sätta skräck i oss fick istället människor att måna och väna om sina medmänniskor. Även den manifestation som hölls igår på Sergels torg vittnade om att tillsammans är vi starka och att vi står enade mot våldet. Tusentals människor hade samlats för att hedra offren, trots att man efter en sådan här attack ändå är medveten om faran för stora folksamlingar.
Man ska möta hat med kärlek heter det och det har verkligen Stockholmarna visat att de gör. Det hat som flödade mot dem, svenskarna i sin helhet och mot vår väl uppbyggda demokrati i fredags har bemötts med omtanke för sin nästa på ett helt otroligt sätt. Däremot så vore det naivt av samhället att möta terrorism med kärlek, utan där behövs det naturligtvis andra resurser. Polisen och räddningstjänst har gjort ett enormt jobb och alla bilder på blomsterprydda polisbilder värmer i hjärtat. De är värda all respekt och kärlek de kan få för de har gjort ett enormt jobb den här helgen.
På något vis förlorade jag och många andra vår inställning till att vi lever i ett tryggt och säkert samhälle den här helgen. Samtidigt så fick vi också se att när vi utsätts för en kris så står vi enade och hjälper varandra. Återigen, mina tankar går till de utsatta och deras anhöriga, men även till alla er som befann er på Drottninggatan i samband med attacken och klarade er.
Mia