Ännu en gång har media rapporterat om hur barn fått skulden för ett mord, utan att saken prövats i domstol och återigen visar det sig att förundersökningen är allt annat än väl utförd.
För 16 år sedan mördades en 11-årig pojke i Hovsjö och hans vän kom att pekas ut som den skyldige. Återigen figurerar namnet Sven Åke Christiansson, känd från både Kevinfallet och Sture Bergwalls fall. I det sista har det redan skett en resning, medan det första fallet genomfördes under mycket tvivelaktiga former. Kanske borde svenska rättssystemet börja granska alla fall som den mannen haft någon som helst inblandning i?
Den 11-åriga pojken dödades med en sax och pojkens bästis ansågs vara gärningsmannen. Visserligen hade man inte bevis för den misstanken, men genom upprepade förhör kom man till sist att få fram ett erkännande. Precis som man gjorde med bröderna i Kevin-fallet. Till en början hade även den här utpekade pojken svårt att minnas, men efter flera månader med utdragna förhör, handledda av minnesforskare Christiansson, så kom så minnet tillbaka hos pojken. Enligt media var det bara ett problem, det var många olika minnen som pojken presenterade och det fanns heller ingen teknisk bevisning som knöt honom till mordet.
Även Rolf Sandberg, som ledde utredningen i Kevin-fallet, engagerade sig i mordet i Hovsjö och bara två dagar efter mordet konstaterade han i en intervju att Södertäljepolisen vara nära en lösning. Ingen hade då delgivits misstanke.
”Det är viktigt att barnen berättar. Annars kan det bli fler mord, sa han också.”
Ett erkännande ska inte räcka för att någon ska fällas för mord, eller något annat brott heller för den delen. Visserligen fick 12-åringen aldrig sin sak prövad i domstol, men han fick lika väl skulden för att ha mördat sin bästa vän. Något som han kommer att få leva med resten av sitt liv. Mycket lite pekade dessutom på att han var den skyldige då den tekniska bevisningen inte stämde överens med pojkens berättelse. Att han dessutom fick genomföra förhören utan något ombud vid sin sida är också helt oacceptabelt, liksom det var för bröderna i Kevin-fallet. Att det sedan inte blev någon rättslig prövning, utan att det var åklagaren som fastställde skuld, är än mer rättsvidrigt. Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har alla rätt till en rättslig prövning. Även om man inte är straffbar åldersmässigt så kan man ändå få en rättegång vid grova brott, men med den skillnaden att inga straff kommer att delas ut. Den är helt och hållet till för att kontrollera om bevisen håller för att se om personen är skyldig eller inte. I Hovsjö-fallet gick polisen ut flera veckor innan förhören var avslutade och berättade att 12-åringen var skäligen misstänkt för mordet. Den lägre misstankegraden. De hade helt enkelt bestämt sig för att han var den skyldige och riktade då enbart in sig på det spåret. Det gör å andra sidan att ytterligare en barnamördare går fri, liksom det gör även i Kevinfallet.
Nu är det här många år sedan och jag hoppas att man kommit att ändra sina förhörsmetoder när det är barn som är misstänkta. Däremot har de barn jag skrivit om här blivit berövade sin barndom tack vare vuxnas iver att hitta en syndabock, deras inkompetens att sköta sitt yrke i dessa fall och deras fasta övertro på en minnesforskare som fått alldeles för mycket makt och inflytande. Jag hoppas att staten ändå kommer att göra sitt yttersta för att det inte händer något mer barn och att de drabbade kommer att få all hjälp som de kan få. Både själsligen och ekonomiskt.
Mia