Det finns många brott som är avskyvärda. Eller egentligen finns det väl inget brott som inte är det. Någon tar sig rätten att utsätta en annan människa för något som de inte själva kan påverka, men som kan ta år för dem att bearbeta.

Det finns många brott som gör mig rasande över att folk är så hänsynslösa att de kan begå dem mot sina medmänniskor. Ett av dessa brott är åldringsbrott.

Hur kan man ens komma på tanken att utsätta en gammal och i många fall redan utsatt människa för detta? Alla vet att många av landets gamla lever på marginalerna. Att de tvingas vända på varenda krona för att kunna ha råd med hyra, mat och i många fall även ökade medicinkostnader. Många har så det nätt och jämt går ihop och skulle de någon gång få något över en månad så gäller det att spara undan det ifall det kommer sämre tider. Det här är människor som ägnat sitt liv åt att jobba, betala skatt och rusta upp samhället så de yngre generationerna har den välfärd som vi har idag.

Under åren har jag kommit i kontakt med flera gamla människor som på ett eller annat sätt blivit av med sina pengar eller andra värdesaker. Ibland är det helt okända personer som stulit från dem, ibland är det människor som de på ett eller annat sätt förväntas lita på eller står i beroendeställning till. Några har fått brotten uppklarade med en rättegång som följd, medan andra förmodligen aldrig kommer att få möta gärningsmannen i rättssalen. Oavsett vilket så har tryggheten försvunnit för många av de utsatta. Flera har beskrivit att de känner sig så dumma för att de gått på tjuvarnas knep och vackra prat. De pratar också om att de känner sig utpekade eftersom de gått på dem just i egenskap av att de är gamla. Två personer som jag talat med under året har inte ens vågat polisanmäla, trots att jag försökt att få dem till det. Anledningen är att de inte vill att folk ska tro att de är dumma. Att se dessa anklagelser som många riktar mot sig själva och höra deras självförakt på grund av vad någon annan utsatt dem för är så hemskt. Jag önskar att jag genom mina samtal med dem kan få dem att vara lite mindre hårda mot sig själva, men ibland så tvivlar jag på att det hjälper.

Mörkertalet är förmodligen stort när det gäller åldringsbrott och att lagföra gärningsmännen är kanske inte heller så enkelt alla gånger, men jag hoppas att vi ska kunna prata om det så pass mycket så gamla som utsätts inte känner skam och skuld, utan att de vågar berätta och anmäla. Det är ett vidrigt brott och genom de utsattas tystnad så kommer gärningsmännen kunna fortsätta begå dessa mot fler.

Mia