”Söndagnatt i Klockartorpet. Polisen måste säkra området innan räddningstjänsten kan sköta sitt jobb.”
Det var bildtexten till en bild i dagens NT. Bilden i sig visar en polis iförd hjälm och bakom honom brinner ytterligare bilar med höga lågor.
Polisen har ökat sin närvaro i Klockartorpet, svaret blir stenkastning mot polis och väktare. Även en polisbil blev sönderslagen och timmen senare brann totalt sju bilar.Samma saker händer i Hageby och Navestad, där räddningspersonal utsätts för stenkastning i samband med utryckningar. Det har å sin sida lett till att polisen måste säkra området innan räddningstjänsten kan påbörja sitt arbete.
Inatt var det dags igen. Klockan 23.25 – två bilar brinner i Klockaretorpet. 01.32 – en bil brinner i Hageby. 02.18 – en bil brann, två andra skadades av branden i Hageby. 03.57 – ett tidningsbud larmar polisen efter att ha sett ett sönderslaget fönster samt en bränd gardin i en samlingslokal i Klockaretorpet.
2013 läste vi med förskräckelse om attackerna i Husby, nu har vi dem här. Även om forskning visar att det oftast bottnar sig i sociala problem, så är logiken i dem ändå ofattbar. Nästa gång kanske det är stenkastaren själv som behöver hjälp av räddningstjänsten. Nästa gång kanske stenkastaren själv tvingas se på hur polisen säkrar området innan ambulansen kan ta sig fram i ett akut läge. Nästa gång kanske hjälpen kommer för sent på grund av den frustration man valt att visa på det här viset.
I Norrköping vet polisen vem som utför de här attackerna. Ett tiotal personer som är tongivande för ett koppel av yngre grabbar förstör tryggheten för ett hela bostadsområden. Igår pratade jag med flera boende från Klockaretorpet som var oroliga för om de ens skulle våga sig ut på dagen. Många pratade om att man måste sätta in fler insatser för att få bort buset därifrån och innan det var gjort skulle de inte våga sig ut på kvällarna. De känner sig isolerade i sina egna hem eftersom de inte vågar komma och gå som de vill. En hundägare berättade att han övervägde att lämna bort sin hund till en bekant tills han hittat någon nytt boende, för han vågar sig inte ut med den på kvällarna. Samtliga jag pratade med igår var eniga om att måttet var rågat. Ska de våga bo kvar så måste det här upphöra.
Innan Husby 2013 så hade jag knappt hört ordet blåljusattacker. Det var så främmande att man skulle attackera de som har till jobb att hjälpa en när man behöver akut hjälp. Idag rapporteras det allt oftare om just den här sortens attacker och jag blir på allvar rädd för var det kan leda.
Mia