Läste i måndagens NT om DACA, Drivers Against Child Abuse. Vilket underbart initiativ av dessa män och kvinnor måste jag säga. Blev riktigt varm i hjärtat när jag läste om deras engagemang.
DACA är en ideell motorförening som hjälper barn och ungdomar som har det svårt. Jag har hört talats om liknande initiativ i USA, men aldrig tidigare i Sverige. Nog inger de respekt med hela sin uppenbarelse, det vill säga motorcyklar och skinnvästar, men de inger också en sådan värme. Till jul samlar de in pengar och köper julklappar till barn som kanske inte skulle få några annars och övriga året så hjälper de barn och unga som utsätts för bland annat mobbing. Varje barn som står under deras ”beskydd” får en fadder som stöttar dem och en egen väst med texten ”Protected by DACA”.
Visst kan dessa motorcykelknuttar se rätt så respektingivande ut med sina skinnvästar, men innanför dessa bankar ett hjärta av guld och jag hoppas verkligen att de kommer fortsätta med sin verksamhet.
Den här veckan drar nämligen skolan igång och de flesta barn känner nog ett pirr i magen innan de går iväg på morgonen den första skoldagen. De allra flesta har ett pirr av förväntningar inför den kommande terminstarten och ser nog fram mot att få träffa sina klasskamrater igen. Visst hör man en och annan gnälla över att sommarlovet är slut, men handen på hjärtat, hur många av oss vuxna hade inte gärna velat ha några veckors ledighet till? Sen finns det några barn och ungdomar som inte har något pirr i magen inför skolstarten, de har en stor klump. De tvingas gå till ett ställe varje dag där de nedvärderas, trakasseras, misshandlas fysiskt och psykiskt och utöver det ska de också prestera så de kan få godkända betyg och gå vidare i livet. Dessa barn lider ofta i tysthet och många skäms också över det de utsätts för och vill därför inte i första taget berätta för någon vuxen. Just av den anledningen så tycker jag att DACA initiativ är så beundransvärt. Heja er och hoppas ni kan hjälpa många fler barn med tiden!
Mia