De senaste veckorna i mitt liv har kretsat kring ordet trygghet, då jag skriver min B-uppsats om det ämnet. Under arbetets gång har jag vid många tillfällen stannat upp och reflekterat kring ordet och dess betydelse i mitt liv. Vad är det som gör att jag känner mig trygg? Var är jag trygg?
Det som jag uppmärksammat är att jag har svårt att tänka kring ordet trygghet utan att otryggheten kommer upp. Vart och när jag känner mig otrygg är lättare för mig att diskutera, än när och var jag känner en trygghet. Det jag har kommit fram till är att den största tryggheten i mitt liv är min man och mitt hem. Att jag har en lugn oas som jag kan slappna av på, i vetskapen om att inget dåligt kommer hända där. Men jag känner mig även relativt trygg under dagtid när jag promenerar på gatorna; när jag går till och från tåget och universitetet.
Men samtidigt så vet jag att det inte är så för alla människor. Inte i Sverige och inte i resten av världen. Många människor känner en otrygghet i hemmet och andra i staden eller landet. En del har inte sin trygghet i hemmet på grund av till exempel våld i nära relation. Andra har ingen trygghet i hemmet för att de faktiskt inte har något hem, kanske inte ens ett land där de känner sig trygga och hemma. Jag har svårt att förstå hur otryggt det måste kännas att lämna nästan allt som man äger och fly för sitt liv, en flykt som förhoppningsvis kommer sluta i ett tryggt land. En del är ensamma och en del åker med familj och vänner. En del kanske får en ny familj och nya vänner på vägen. Men vart har man sin trygghet när man tvingas på flykt? Eller när man lever med våld i nära relation?
Människor blir dagligen utsatta för händelser som påverkar deras trygghetskänslor i vardagen, olika händelser som skapar en otrygghetskänsla hos personen. Alla reagerar individuellt, en händelse kan vara jobbigare för en person än en annan. För mig är det viktigt att lyssna på andra människor och försöka hjälpa dem tillbaka till en trygghet i vardagen, oavsett vad som hänt. Ingen händelse är viktigare än någon annan och alla måste ha möjligheten att få känna sig trygga i sin vardag. Om vi, alla människor, hjälps åt så tror jag att vi kan göra en skillnad.
Ingela