Idag är det femton år sedan Fadime mördades av sin pappa. Anledningen var till mordet var att hon hade skämt ut sin familj. Hon hade satt deras heder på spel och enda sättet att återta sin heder var, enligt pappan, att döda sin dotter.
Tre år tidigare hade Sverige för första gången fått höra talas om just hedersmord. Detta när Pela mördades av sin pappa och sina farbröder i samband med en resa till föräldrarnas hemland. Hennes lillasyster stred för hennes rätt och eftersom mordet planerades i Sverige så kunde farbröderna fällas i svensk domstol. Pappan däremot kom aldrig tillbaka till Sverige och har därmed kunnat undvika en rättegång.
Kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck var nästan obefintlig. Allmänheten hade i princip aldrig hört talats om det innan mordet på Pela och kunskapen inom olika myndigheter var mycket eftersatt. Fadime hjälpte oss att försöka förstå. Hon berättade om hur det var att som ung människa växa upp inom hederskulturens snäva ramar. I sitt tal i riksdagen några månader innan hon mördades så sa hon ”vänd dem aldrig ryggen”, men tyvärr är det precis det som ofta har hänt. Inte på grund av att man inte vill hjälpa, utan för att kunskapen inte har funnits. Man har från många myndigheters håll helt enkelt inte förstått allvaret.
Under en lång tid trodde man dessutom att det bara var unga kvinnor som drabbades av hedersnormerna, men 2005 mördades Abbas av sin flickväns familj. Helt plötsligt fick man tänka om återigen. Han torterades till döds under de mest vidriga former och flickvännens föräldrar dömdes senare till tio års fängelse. Tio års frihetsberövande efter att ha planerat och genomfört ett vidrigt mord under tortyrliknande former?
Idag är det femton år sedan Fadime mördades. Hon fick aldrig fortsätta sin kamp mot hedersvåld och förtryck, men hon öppnade ögonen hos allmänheten för att det finns. Hon lärde många av oss att det här är vanligt förekommande och tyvärr så visade hennes livsöde att i sin allra grövsta form kan den också ta sig uttryck som hedersmord. Frågan om hedersvåld är fortfarande högst aktuell då många ungdomar lever med begränsningar i vardagen. De får inte vara med i all skolundervisning, de får inte själva välja vilka vänner de vill umgås med, de kan inte heller välja sin livspartner själva eller ens vara öppna med sin sexualitet. Flera tusen ungdomar lever med vetskapen om att de inte själva kommer att få välja vem de ska gifta sig med, utan det är familjen som styr det. Flera tusen ungdomar lever också könsstympade i Sverige idag och flera tillkommer varje år, trots att det enligt lag är förbjudet. Vi har både lagstiftning och barnkonventionen som ska skydda dessa barn och ungdomar, men det går dåligt. Ofta tas hänsyn till kulturella skillnader, vilket gör att den utsattes situation sätts åt sidan. Sverige måste stå upp för de utsatta. Sluta vara rädda för att trampa någon på tårna och hjälpa de som behöver vår hjälp. Därmed inte sagt att man inte längre ska kunna hålla fast vid sin kultur, men när det kommer till hedersrelaterat våld och förtryck så har det inte något med positiva kulturyttringar att göra. Här har vi människor som far illa i hederns namn och det är allas vår skyldighet att hjälpa dess offer.
Mia