Idag är det Internationella Kvinnodagen. För mig innebär inte bara den här dagen att man ska uppmärksamma kvinnors rättigheter, utan även jobba för jämställdhet på alla plan i samhället.
Dagen uppmärksammas på många olika sätt, vilket jag tycker är mycket bra. Både lokalt och globalt lyfter man fram orättvisor och saker som man vill förbättra. Förhoppningsvis kommer man också att kunna åtgärda en del av de här problemen under året, men långt ifrån alla. Mycket handlar om vad man själv har för tankesätt, vilka värderingar man fått med sig sedan barnsben och framför allt vilka kunskaper man skaffat sig i livet och hur man sen väljer att omsätta dem i praktiken. Av den anledningen tänker jag inte skriva om alla orättvisor som drabbar människor, utan om hur jag själv blivit uppfostrad i sann jämställd anda. Förmodligen utan att min käre pappa ens tänkt tanken feminism eller jämställdhet under de här åren. De här åsikterna och tankarna har jag sen fört med mig till mina barn.
Min pappa är 91 år ung. Jag skriver ung för han har förmodligen bättre kondition och minne än vad jag någonsin kommer att få. Jag föddes som en rejäl sladdis när han var 46 år och jag var allt annat än planerad. Det finns mycket jag har undrat över i min uppväxt, men jag fick med en viktig sak och det är att jag är trygg i min könsroll. Jag älskar att vara kvinna. Jag tar gärna på mig typiska kvinnokläder och innan jag fick artros i min fot så gick jag dessutom gärna omkring i skor med klack. Jag sminkar mig när jag ska vara fin och det är nästan varje dag eftersom jag vill vara fin inför de människor jag möter på jobbet. Jag färgar mitt hår och jag skäms inte för det utan använder färger så det riktigt lyser om skallen på mig. Allt det här gör jag för min skull. För att jag trivs i min könsroll och för att jag tycker det är kul.
Var kommer pappa in i bilden då? Jo, utöver det här så har jag inga problem att utföra typiska ”manssysslor”. Jag är uppväxt på en bondgård och eftersom jag hängde mest med pappa som barn så lärde jag mig en hel del av honom. Jag kan mecka med bilen själv om det skulle vara nödvändigt, jag kan köra traktor, jag kan snickra och jag kan en massa annat som hos många kategoriseras som mansgöra och jag gör det bra!
Det här har jag också fört över till mina barn. Min äldsta dotter som har levt ensam med mig under hela sin uppväxt har anammat samma bild av jämställdhet som jag. Hon är den vackraste kvinna man kan tänka sig, men hon har inte bara fått lära sig att vara vacker utan också att klara sig själv på alla plan. Min andra dotter kom till mig som femtonåring och jag minns en gång när vi hade varit på IKEA och handlat möbler till hennes rum och hur hon satt och tittade i paketet med alla delarna för att sedan utbrista ”Det här klarar vi aldrig. Vi måste ha en karl till det här”. Idag kan vi skratta åt det och idag är hon också den som först erbjuder sig att skruva ihop möbler från nämnda varuhus, men det är också en påminnelse om hur mycket vår uppväxt gör för vilka värderingar och inställningar vi har med oss ut i livet.
För mig är jämställdhet allas lika värde, men även att slippa skämmas för att man är trygg i sin könsroll. För mig är också jämställdhet en hyllning till demokratin, för utan den så kommer vi aldrig få någon riktig jämställdhet. För mig är den här dagen viktig eftersom jag så gärna vill tro på att vi en dag får ett samhälle som välkomnar både han, hon och hen fullt ut.
Mia