Varje dag läser jag Norrköpings Tidningar. Jag går in på min mobil flera gånger per dag och läser Aftonbladet och Expressen. Utöver det så går jag in på sociala medier och läser artiklar som folk delat med sig av. När det gäller de sistnämnda så får man ha en viss källkritik så man inte köper allt rakt av. Helst inte när folk delat saker från rasistiska sidor, utan att vetat om att de kommer från dessa källor och utan att ha varit källkritiska själva.
Varje dag så läser jag om våld och elände. Både i omvärlden, i Sverige och lokalt här i Norrköping. Varje dag ställer jag mig frågan om våldet och kränkningarna kommer att bli allt fler och grövre, eller om vi snart nått smärtgränsen.
Som vanligt är så letar man efter syndabockar när något inträffat. Ofta är det polisen som får en känga för dåligt utfört arbete, ibland är det politikerna. Vad jag reagerar på är att det sällan är den gärningsman eller de gärningsmän som utfört brotten som får skulden för det inträffade. Varför är vi så måna om att leta syndabockar bland alla andra och inte bland de som faktiskt är de som utför brotten? Det här är något som ofta går igen när man kommer till den skuld och skam som många utsatta känner och som omgivningen ofta kan vara snabb med att stämpla dem med också. Istället för att lägga skulden på gärningsmannen så läggs skulden på offret. Vad gjorde han eller hon för att bli utsatt? Varför befann sig personen på den platsen? Hur var personen klädd? Var han eller hon nykter? Hade personen provocerat fram brottet? Frågorna är många, alla ställda mot den utsattes person, men få av dem är ställda mot gärningsmannen.
För mig är det obegripligt hur vi ska kunna komma till rätta med någon kriminalitet i samhället så länge vi inte lägger skulden på dem som det berör, nämligen gärningsmännen. Om någon kränker eller skadar en person så är det inte samhällets fel, utan gärningsmannens fel. Däremot är det viktigt att politiker ger rättssystemet de verktyg som behövs för att utreda brotten och att anmälningar utreds på bästa möjliga sätt utan att läggas ner på rutin.
Mia