Roade mig med att läsa NT på nätet när jag åt mina torra ostmackor till frukost på jobbet idag. Det händer en hel del i vårt område. En del saker är rent fruktansvärda för de utsatta, andra är skrattretande och ibland kan man bara skaka på huvudet och fundera över vart samhället är på väg.

 Bland det första jag fick upp var ett uttalande från socialnämndens ordförande gällande budgeten för 2015. ”Det blir som att pissa på sig när det är kallt”, säger han och efter att ha läst artikeln så håller jag fullständigt med. Att ha en så snålt tilltagen budget så att man måste skala bort all verksamhet utom den lagstadgade. Att behöva ta bort all förebyggande verksamhet som i många fall är nödvändig för att slippa placera människor på HBV-hem? Kommunen har ett ansvar för sina invånare och det ansvaret bör finnas även innan det kommer till en så pass kritisk punkt att man låses in på ett hem.

För oss finns naturligtvis oron att man helt ska ta bort stödet till brottsdrabbade. För kommunen är det här en relativt billig verksamhet eftersom de är snåla med bidrag, men får massor tillbaka i ideellt arbete som skulle krävas flera heltidstjänster för att täcka upp. Brottsofferfrågor har inte så hög status i vårt område, men naturligtvis hoppas vi att det en dag ska ändra på sig.

Vidare kan man läsa om en skola som inte anmält att en elev blivit mobbad till barn och elevombudsmannen. Varför, kan man undra? Det står tydligt skrivet i skollagen att rektorn ska anmäla sådana här händelser till kommunen och ändå så har det inte blivit gjort. Visst har åtgärder satts in, men vem är denna rektor att sätta sig över skollagen?

Jag träffar rätt ofta elever som utsätts för mobbing i skolorna. De här trakasserierna följer sedan med dem även på fritiden på grund av att ”nätet aldrig sover”. Innan Internet så var det ändå lite svårare för mobbare att komma åt sina offer på fritiden, men idag finns alla tillgängliga tjugofyra timmar om dygnet.

Vad man ska göra åt den saken skulle kunna bli till ytterligare 10 blogginlägg så jag nöjer mig med att säga ”Skärpning när det gäller att anmäla sådana här händelser!”

I en annan del av vårt område vill ett politiskt parti förbjuda tiggeri. Jag har skrivit en del om tiggarnas utsatt tidigare så just den biten känner jag att jag debatterat klart om. Det intressanta här är var gränsen för tiggeri går? De som står utanför affärerna och samlar in pengar till olika välgörenhetsorganisationer, tigger de? Bössorna som brukar stå vid kassorna, är det tiggeri. Om någon ber om en cigarett på gatan, är det tiggeri. Alla barn som gick påskkärringar och bad om godis, är de tiggare?

Jag förstår naturligtvis vilka det här partiet menar, men frågan är om de vill förbjuda fattigdom över lag eller om det bara handlar om att de inte vill se den existera öppet på gatorna?

 Ungefär här hade jag ätit upp min frukost så jag kom inte längre i dagens tidning. Hoppas ni alla får en riktigt bra helg.

 Mia