Ny vecka, nya tag. Brukar skriva det till min dotter när hon sitter på bussen på väg till jobbet tidigt på måndagsmorgonen.
Samma sak gäller mig också naturligtvis. Veckan ligger framför med allt vad det innebär. Visserligen har jag möten inbokade och en del andra saker som jag redan nu vet kommer att hända, men jag har också en massa annat som kommer att dyka upp allt efter som och som jag nu inte har en aning om vad det är. Det är det som gör mitt jobb så spännande och varierande. Jag kan planera till viss del, men aldrig fullt ut.
Den här veckan börjar med att jag kommer att få träffa gänget som var med på Kärleken är fri under tre veckor nu i vår. Vi ska ha en utvärdering och förmodligen prata lite om kommande år också. Det var ett härligt gäng och det ska bli roligt att träffa dem igen. Imorgon är det läs- och skrivdag. Ibland planerar jag in dagar då jag försöker läsa ikapp allt som kommit in i form av material, men som jag på grund av tidsbrist fått lagt åt sidan. De här dagarna brukar tyvärr stanna vid planeringsstadiet eftersom det nästan alltid kommer något annat ivägen. Onsdag är det utbildning hos Länsstyrelsen i Linköping. De har riktigt bra utbildningar och jag försöker åka på de flesta som de håller. Det gäller att passa på när det är gratis brukar jag skoja, men tyvärr så är det så att vår ekonomi inte tillåter något annat än just gratis och då är det ju jättebra att just dessa utbildningar från Länsstyrelsen är så bra och håller så pass hög kvalité. Torsdag är det möte hos polisen angående projektet med unga vittnen, målsäganden och deras vårdnadshavare. Ska bli intressant att se om vi kan dra igång det här projektet på allvar nu eftersom det har legat i dvala en period efter omorganisationen. Senare den dagen kommer dessvärre det som jag inte ser fram emot alls den här veckan, nämligen tandläkarbesök. Livrädd, men tapper, ska jag med darrande ben ta mig till den årliga kontrollen. En pina varje gång, men samtidigt så vill jag ju inte möta min omgivning med ett tandlöst leende så det är bara att gå dit. Fredag blir det desto roligare däremot för då ska jag få träffa lite elever från en gymnasieskola här i stan. De håller på med något grupparbete och ville komma förbi och ställa lite frågor.
Veckan har inte börjat och jag har massor att se fram mot, förutom tandläkarbesöket förstås. Utöver det så vet jag att jag kommer att få prata med nya människor som söker sig till oss, men även andra som jag pratat med förut. Att vara ensam anställd kan vara rätt ensamt ibland, men besöken och samtalen med de brottsdrabbade väger upp det och jag älskar verkligen mitt jobb. Även kontakten med de ideella är roligt och snart kommer jag att förhoppningsvis att få träffa fler av dem i samband med en fortbildning som jag håller på och förbereder. Vi ska dessutom snart ha en grundutbildning så förhoppningen är ju att vi kommer att bli ännu fler med tiden. Känner du som läsare att du också vill bli en i vårat härliga gäng så hör av dig till mig så snart som möjligt.
Det här var en typisk vecka för en verksamhetsansvarig på Brottsofferjouren. Ny vecka, nya tag.
Mia