Idag är det fredag, vilket betyder att min tonårsflicka ska ut och förlusta sig. Hon kommer att gå ut med ett antal andra tjejer och de ska förhoppningsvis ha en riktigt trevlig utekväll.
Ungdomar måste få gå ut och roa sig. Det gjorde vi när jag var ung och det är ett sätt att umgås som de absolut ska få ägna sig åt. Fast som mamma finns det ändå en viss oro inför de här utekvällarna. Saker och ting har förändrats sedan jag var ung. Sådant som jag inte oroade mig det minsta för i den åldern har idag blivit något helt annat. Ta det här med kläder till exempel. När de som var unga på 70-talet gick ut och dansade så var under en period på modet att man skulle ha korta shorts, nätstrumpbyxor och högklackade skor. När jag själv började gå ut på 80-talet så var det korta kjolar, skyhöga klackar och avslöjande urringningar. Inte var det någon som tittade snett på oss för att vi följde den tidens mode. Idag verkar respekten för det kvinnliga könet försvunnit och man tittar mer på hur tjejen var klädd, förde sig, var hon nykter, har hon haft fler sexuella relationer med mera, med mera.
Jag säger inte att det var bättre förr. Det var mycket som var sämre, men just när det gäller respekten för kvinnor så har den förändrats. Vi var aldrig rädda för att bli tafsade på. Våldtäkter var något som förekom naturligtvis, men inte läste man om dem i den utsträckning som man gör idag. Vi gick inte automatiskt omvägar för fulla killar i grupp. Vi var aldrig rädda för att gå till badhuset för tanken på att någon skulle göra några sexuella närmanden mot oss där föresvävade oss inte. Vi hade sex utan att få något rykte. Vi kunde till och med ha olika partners utan att för den delen bli kallade horor.
Däremot så kunde vi inte bli fotade eller filmade och exponerade på sociala medier för det var inte ens uppfunnet på den tiden. Det fanns varken mobiltelefoner, dator eller Internet. Kanske var det avsaknaden av detta som också skyddade oss lite grann. Det tog för lång tid att sprida rykten och även om vi hade fast telefon så var det dyrt att ringa så de flesta av oss hade stränga restriktioner om att hålla samtal och samtalstider nere.
Hur det än var, mycket var bättre och mycket var sämre, så finns det ändå en annan slags oro hos mig när mina döttrar går ut och roar sig än vad mina föräldrar hade när jag var ung och var ute. Vi oroar oss för olika saker, men det kanske har med tidens gång att göra. Utvecklingen går framåt och därmed skiftar också anledningarna till varför föräldrar oroar sig för sina barn.
Mia