Festivaler i Sverige har med åren också blivit jämställt med att diverse olika brott begås. Polisen kritiseras för att det händer, en kritik som jag i många fall kan tycka är orättvis.

Många av sexualbrotten, till exempel, begås på toaletter, i tält eller mitt i folkhavet under en konsert. Ställen där polisen inte kan ha hundra procent uppsyn över alla. Utöver sexualbrotten vi kunnat läsa om i tidningarna efter Bråvallafestivalen i år, så borde även ett antal fall av misshandel ha uppstått. Där spriten går in, går vettet ut hos vissa och det i sin tur brukar leda till åtminstone några tar till våld som ett sätt att uttrycka sig.

Många brott kan polisens närvaro hjälpa till att förhindra, men långt ifrån alla och de gör vad de kan för att alla ska få en så bra upplevelse av festivalen som möjlig. Vad polisen däremot behöver bli betydligt bättre på är att hjälpa de som redan utsatts. Att de inte själva har tiden för att sätta sig ner och trösta, lyssna och informera den brottsdrabbade är förståeligt, men det är inte heller någon som begärt. De har möjligheten och de ska även fråga alla som anmäler ett brott om man vill ha någon att prata med. Den här frågan finns med i anmälan som upprättas och det står också skrivet i Förundersökningskungörelsen att den ska ställas. Jag har under våren varit och pratat med en stor del av polisstyrkan i Norrköping om just stödet till brottsdrabbade och vittnen. Vi är alla rörande överens om att stödet behövs och att det också kan underlätta en eventuell förundersökning om man har en målsägande eller vittne som känner sig lyssnad på och fått stöd. Självklara saker kan man tycka, men tyvärr så är det inte så enkelt. Ärendeförmedlingen till landets Brottsofferjouren har minskat över lag. Det betyder inte att man från polisens sida i högre grad hänvisar offren till andra ställen, utan det betyder i de allra flesta fall att de brottsdrabbade inte får någon hjälp alls. Att bli utsatt för ett brott är i många fall ett trauma i varierande grad för personen, att då även behöva stå ensam är ytterligare ett trauma. Alla har inte anhöriga eller vänner att prata med, eller som de känner att de kan prata om just det inträffade med. Alla sitter inte inne med kunskapen om själva rättsprocessen när frågor om vad som kommer att hända härnäst dyker upp. Alla tycker inte att det är så enkelt att gå till en rättegång när kallelsen dyker upp, utan vill ha stöd men vet inte vart de ska vända sig eftersom de aldrig fått någon information om det.

Fem våldtäkter, flera sexuella ofredanden och förmodligen ett antal andra brott är resultatet av årets Bråvallafestival. Flera av förundersökningarna har lagts ner, men det betyder inte att brotten aldrig hänt utan att man inte kan knyta någon gärningsman till händelsen. I de fallen betyder det att det finns brottsoffer som inte har möjlighet att få någon rättslig upprättelse, samtidigt som de inte heller fått något stöd för det de varit utsatta för. I de andra fallen, där förundersökningen fortfarande pågår innebär det att de kanske kan få en rättslig upprättelse, men de är fortfarande utan stöd för det de varit utsatta för. Ibland får vi samtal från upprörda brottsoffer som undrar varför vi inte hör av oss och det är mycket därför jag skriver den här texten nu. Vi kan bara höra av oss de fall då polisen förmedlat ärenden eller om den utsatte själv söker kontakt. Är du utsatt, vittne eller anhörig så tveka inte att kontakta oss.

Bland alla brott som begåtts på Bråvalla i år så har inte ett enda förmedlats till oss. Kan det verkligen vara så att alla utsatta tackat nej till stöd, eller är det så att de aldrig fick information om att det finns hjälp att få?

Mia