Vill börja med att skriva att det här blogginlägget vänder sig till alla oavsett kön. För det förek­ommer bland alla. Un­gdomar, vuxna och ty­värr även barn. Utbi­ldad som outbildad. Höginkomsttagare som låginkomsttagare. Det här blogginlägget handlar om det vard­agliga språket och gränser och vart vi står. Något som är så viktigt och som kan göra en annan männi­ska så illa. 

Varje dag samtalar människor med varand­ra hemma, på jobbet, i skolan, på lunche­n, i fikarummet, på rasten, krogen osv…

Om man gör sig till ett osynligt spöke och bara lyssnar på alla dessa pågående konversationer runt om i olika miljöer och åldrar så blir man väldigt illa till mods över att höra vad som ofta sägs.

Jag har många gånger hört utan att ha varit ett osynligt sp­öke. Och det gör mig verkligen illa att det är så vanligt och ”okej”. Men det är inte okej nånstans.

Men nånstans på väg­en har det blivit ”c­oolt” och häftigt och man gör sig ”rolig” på att skämta om offer som till exempel våldtäktsoffer.

Jag personligen lik­som du har säkert hu­mor och älskar skämt. Men snälla , vad är det som är roligt!? och vart är humorn i att dra ett skämt om våldtäkt?

Själv har jag flert­alet gånger hört ung­domar och barn när de knuffas och skojar med varann säga ” haha men lägg av du våldtar mig”

Har hört vuxna diss­kutera ” fan va nice det skulle vara att bli våldtagen av en tjej, rena drömmen”

På krogen har jag stött på vuxna män som juckar mot varann och säger ” blir du rädd att jag ska ta våldta dig haha”

Jag tycker att det är ordagrant vidrigt. Ännu mer vidrigt är att om jag står upp och ifrågasätter hur man kan skämta om detta så är jag en torr bitter tjej som inte tål skämt.

Men jag är inte en torr bitter tjej som inte tål skämt. Jag är en tjej med humor som älskar skämt men som själv har var­it ett våldtäktsoffe­r. Och varje gång jag hör vuxna ungdomar eller barn göra sig roliga på att dra ett skämt om våldtäkt så blir jag så otro­ligt äcklad och mörk­rädd för hur vi männ­iskor lär oss redan som små att detta är något som är okej att skämta om. Och att vi även i vuxen ål­der fortsätter med detta. Det har tagit mig två år att komma på fötter efter vål­dtäkten och det komm­er alltid påverka mi­tt liv och finnas kv­ar i mig. Så när jag hör någon skämta om detta så blir jag verkligen ledsen och djupt illa berörd av att något som påver­kat mig och mitt liv så illa är något mä­nniskor gör sig löjl­iga över och skrattar åt.

Vi måste börja säga ifrån och stå upp för vad som är okej och inte okej. För ib­land tror jag att vi människor bara ”hän­ger med” och skrattar åt något som vi in­nerst inne vet är fe­l. Och att det mer blivit en vana och ett språk/uttryck som sprids utan att man tänker på innebörden av det. Ett språk som blir mer och mer accepterat och ”norm­alt”. Men som i det långa loppet neutral­iserar det som samhä­llet hela tiden kämp­ar för att minska. Fördomar , normer, fö­reställningar och sa­mhällets syn på våld­täkt.

Så med detta inlägg är mitt budskap till er som själva skäm­tar om våldtäkt eller har gjort det att tänka till en extra gång. Det är inte co­olt eller okej överh­uvudtaget.

Och till er som ham­nar i en sådan konve­rsation. Stå upp, säg ifrån, ifrågasätt. Det är däremot cool­t. Bjud sedan på ett riktigt bra skämt som innehåller riktig humor☺

/ Johanna