2014 kom lagen mot äktenskapstvång och lagen mot vilseledande till äktenskapsresa. Den sista innebär att man inte får lura någon att åka utomlands för att giftas bort. Utöver det så har vi också en lag som säger att barn inte får gifta sig.

Trots att vi har ett bra lagligt skydd så gifts barn och unga bort mot sin vilja varje år. Sedan lagen trädde i kraft så har över 150 anmälningar gjorts i de två brottskategorierna, men det finns bara en fällande dom. Den domen gäller en ung kvinna, 24 år, som tvingades till sitt hemland för att giftas bort med en släkting. Familjen hade kommit på henne med att ha ett förhållande med en landsman, men som enligt föräldrarna hörde till fel folkgrupp. Efter upprepad misshandel, hot och tvångsgifte så gick det alltså vidare till domstol. Även pojkvännen blev utsatt för upprepad och grov misshandel. Fyra års fängelse blev domen.

Aftonbladet har granskat domar mellan 2015 och 2017, bland dessa finns 127 fall där tvångsäktenskap nämns. Dessa domar handlar om brottsmål och omhändertaganden enligt LVU. 16 av dessa anses vara fullbordade tvångsäktenskap och i 115 fall är det hot om detsamma. I ett fall är flickan så liten som fyra år. Varför finns det då bara en fällande dom? Enligt kammaråklagare Kristina Ehrenborg-Staffas som ansvarar för tillsynen över fall som gäller äktenskapstvång eller vilseledande till äktenskapsresa så är det svårt att bevisa. Hon berättar för att Aftonbladet att de 48 fall hon granskat visar på en dyster bild och att bevisläget är svårt eftersom man ofta bara har den utsattes ord att gå på. Lika illa är det att i hälften av ärendena har inte flickan fått ett målsägandebiträde eller särskild företrädare. I flera fall har man inte kunnat höra flickan eftersom hon befunnit sig utomlands. Trots det har man lagt ner fallet, fast det borde vara ganska uppenbart att hon inte befinner sig på solsemester. Hon har också upptäckt i sina granskningar att trots att det ofta är föräldrarna som är misstänkta så har man inte ens förhört dem i hälften av dessa fall. Trots det hon kommit fram till i sin granskning så har hon bara skickat tillbaka tre fall till åklagaren för vidare förundersökning.

Dessa unga sviks av både sina familjer som tvingar dem till äktenskap de inte själva valt att ingå, men de sviks lika mycket av svenska rättssystemet. Vi har lagar som säger vad man får göra och inte får göra. Vi har lagar som ska skydda alla medborgare från att bli utsatta för brott och integritetskränkande behandlingar. Vi har skrivit under FN:s konvention för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen. Sverige borde vara ett av de säkraste länderna i världen att växa upp i, vilket det också är, men vi är också otroligt okunniga när det gäller hedersförtryck. Allt kan inte tillskrivas bevislägen och att vi inte kan efterlysa människor utomlands om de inte är misstänkta för brott. Vi har all möjlighet att jobba med de här frågorna redan innan ungdomarna förs utomlands och tvingas in i ofrivilliga äktenskap. Rädslan för att lägga oss i offrar barn och ungas liv. Okunskapen som får många att säga att det är ”deras” kultur får många unga att växa upp i en värld som de känner inte tillhör dem. Vi pratar om den fria viljan och rätten till sitt eget liv, men vi hjälper inte dessa barn att själva få ta del av det samhälle som vi berättar för dem finns för alla. För alla, utom dem, då vi i rädsla för att stöta oss med föräldrar tillåter flickor att inte delta i all undervisning i skolan, inte få följa med på läger och skolresor, inte lära sig simma och en massa mer. För dessa barn är det dags att sätta ner foten och även i handling visa att Barnkonventionen, Mänskliga rättigheter och framför allt svensk lagstiftning även finns för dem.

Mia