Idag är det exakt ett år sedan Lotta misshandlades svårt av sin före detta pojkvän. Skadorna hon fick var så svåra att hon tre dagar senare avled. Innan mordet hade hon flera gånger tidigare blivit utsatt för misshandel, men hjälpen hon behövde uteblev och det kom att kosta henne livet på ett mycket brutalt vis.

Röster höjdes för att man skulle instifta en Lex Lotta, men nu ett år senare har absolut ingenting hänt. Kvinnor fortsätter att bli misshandlade i sina hem. Kvinnor fortsätter att bli misshandlade av män som de har eller haft en relation med. Kvinnor fortsätter att få offra sina liv när stödet och hjälpen de så väl behöver uteblir. De fortsätter att inte våga medverka i förundersökningarna och fler kvinnor har också fått sätta livet till. Ett år har gått sedan Lottas fall blev en stor förstasidanyhet, men någon förbättring i sak för andra drabbade kvinnor har i stort sett inte hänt. Enligt statistiken har man under 2016 kunnat säkerställa 17 fall av mord på kvinnor där gärningsmannen haft en nära relation till den mördade kvinnan. Nio fall har klarats upp och flera är under utredning så det kan vara betydligt fler fall än dessa. Med andra ord så har inte så mycket hänt för att förbättra skydd och säkerhet för utsatt kvinnor utan våldet fortsätter att skörda människoliv.

Enligt Brottsförebyggande Rådet är det vanligaste motivet till dödligt våld mot kvinnor ”problem i samband med separationen”. Flera granskningar efter att kvinnor mördats visar också att myndigheter haft kännedom om vad de utsatts för, men inte agerat genom att ge dem det skydd och stöd som de har behövt. Samarbetet mellan polis och socialtjänst i dessa ärenden är inte tillräcklig och i de flesta fall obefintlig. Trots att man av erfarenhet vet att våldet ofta eskalerar i samband med att kvinnan gjort en polisanmälan och framför allt om mannen blivit anhållen och senare släppts så gör man alldeles för lite för att säkerheten kring kvinnan. Anmälningar läggs på hög och utreds efter alldeles för lång tid. Personabris inom polisen. Det är en förklaring, men det hjälper inte dessa kvinnor som lever med våldet i sin vardag. De flesta anmälningarna läggs ner i brist på bevis, men samtidigt så finns det många fall där man lagt ner utan att ta reda på all fakta eller förhört personer i kvinnans närhet. En del kvinnor vill inte heller medverka i förundersökningen och då har ju polisen inte så mycket att gå på, men frågan är varför de inte vill medverka. Ofta beror det på att skyddet kring dem är så pass dåligt att de fruktar för sina liv om de berättar om det de utsatts för. Något som också hände Lotta och som kom att kosta henne livet. Myndigheterna och sjukvården måste bli bättre på att hjälpa de här kvinnorna. Det går inte att lägga allt ansvar på dem och säga att de inte vill ha hjälp, de vill inte medverka i förundersökningen, de vill inte berätta om det som hänt. I de allra flesta fall handlar det inte om att de inte vill, de törs helt enkelt inte.

Hur många fler kvinnor ska tvingas sätta livet till innan man förstår att det här är ett stort samhällsproblem och ingenting som de drabbade kvinnorna kan rätta till själva? De är redan i så utsatt situation och mår så pass dåligt att de måste få allt stöd de kan.