Ammi, 30, berättar om hur hon blivit kontrollerad och misshandlad under hela sin barndom och hur hon efter sluppit från sin pappas kontroll istället blir inlåst av staten på HBV-hem. Hon berättar också om ensamheten hon upplevde och hur hon stod ensam kvar, utan stöd och skydd.
Fler flickor berättar om hur deras liv först kontrollerats av familjerna och sedan hur de återigen blivit svikna av domstolen och socialtjänsten då de äntligen vågat berätta om det helvete de upplever inom hemmets fyra väggar. Det är Aftonbladet som under några dagar haft en serie om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag skulle personligen kunna fylla på med många fler människoöden som jag mött under åren. Jag skulle också kunna berätta om den okunskap flera av de här flickorna och pojkarna har mött, men jag skulle också kunna berätta om många fall där samarbetet fungerat bra och de unga äntligen fått en trygg plats att växa upp på. För just det, att få en trygg plats att vara på är så otroligt viktigt och med trygg menar jag inte bara en plats där man är säker från att hittas, utan även omges av människor som man känner sig trygg med. Ensamheten är enorm när man lämnat sin familj, speciellt när man är ung och levt hela sitt liv med föräldrar, syskon och övrig släkt tätt intill sig. Att då släppas in i en tom lägenhet känns som att sättas i fängelse har några ungdomar jag haft kontakt med förklarat för mig. De är vana vid att det är liv och rörelse mest hela tiden, nu är de enda ljud de hör de ljud som de själva åstadkommer. Det är då inte konstigt att de till sist inte orkar mer, utan återvänder till den familj de flytt ifrån. Allt för att de inte orkar med den isolering de känner då de lämnas ensamma.
Aftonbladet har granskat 200 fall där ungdomar utsatts för hedersrelaterat våld. I mer än vart tionde fall har ungdomarna rymt från det LVU-boende de placerats på. Då är det viktigt att tänka på att de flesta placerats där för sin egen säkerhet, inte på grund av att de har ett beteende som är skadligt för dem själva i form av droger eller andra självskadebeteenden. Det här är ett stort misslyckande från statens sida. De här ungdomarna ska inte placeras på HBV-hem, de behöver ett tryggt och stabilt familjehem där de kan få känna den gemenskap och trygghet som en familj kan erbjuda. Det är inte underligt att de avviker när de flyttas från en familj där de upplevt kontroll, våld och förtryck till att placeras på ett boende där de själva säger att de upplevt droger och andra typer av våld.
Kunskapsnivån behöver förmodligen höjas hos många som de här ungdomarna kommer i kontakt med, men det finns bra hjälp att få även för dessa personer idag. Länsstyrelsen i Östergötland har något som heter Nationella kompetensteamet. Hit kan yrkesverksamma vända sig för att bolla frågor som har med hedersrelaterat våld och förtryck att göra. De besitter en enorm kunskap och har många års erfarenhet i ämnet. När jag är ute på skolor brukar jag nästan alltid tipsa lärarna om det i de fall hedersvåld kommer på tal.
Hedersrelaterat våld och förtryck är något som många ungdomar lever med dagligen. Det är dags att vi alla öppnar upp ögonen för vad som pågår hemma hos dessa ungdomar och börjar agera för att hjälpa dem på bästa tänkbara sätt.
Mia