För att jag är kvinna ska jag acceptera att bli utsatt för sexuella trakasserier… eller?
När jag först hörde talas om anklagelserna mot Harvey Weinstein och #metoo blev jag stolt över de kvinnor som vågar ta steget och berätta och även ifrågasätta mäns beteende när det kommer till sexuella trakasserier. När jag sen börjar läsa inlägg under #metoo blir jag både skrämd och rädd för att det är så otroligt många kvinnor som blivit och fortfarande i skrivande stund blir utsatta för sexuella trakasserier av olika slag. Sen börjar jag fundera på om eller rättare sagt när och på vilket sätt jag själv blivit utsatt… för tyvärr är inte frågan OM jag blivit utsatt utan NÄR.
Jag tänker tillbaka tiden när jag jobbade som servitris på ett hotell. Alla de gånger som manliga gäster föreslog att om de gav lite extra dricks kunde jag ju följa med upp på rummet. Det var ju inte mer än rätt… jag som var så trevlig. Ja jag var trevlig för att det var mitt jobb, jag var bara professionell.
Eller alla gånger jag behövde byta station på restaurangen med en manlig kollega bara för att det var ett bord fullt med manliga gäster som inte kunde hålla varken händerna eller sitt språk i styr. Varför ska jag behöva anpassa mig efter mäns sexuella trakasserier??
Eller de gånger man fått höra att man är tråkig bara för att man inte vill ligga med en ”killkompis”. Nej det är inte självklart att vi ska ligga och nej jag är inte tråkig för att jag vill bestämma över min egen kropp, MIN kropp.
Jag tänker inte acceptera sexuella trakasserier. Om vi delar med oss så kanske vi kan förändra samhället tillsammans.
Maria 26 år