Jag har som tur är aldrig varit med om bli utsatt för något inbrott. Har aldrig ens blivit bestulen på något. Däremot så pratar jag så gott som varje vecka med någon som utsatts för inbrott, stöld eller rån. Det har blivit många samtal, med många människor genom åren.
Just när det gäller inbrott så pratar många brottsoffer om kränkningen. Att någon varit inne olovandes i deras hem och rotat bland deras saker. En del orkar inte bo kvar och vill helst inte gå in i sina hem igen. Andra känner att de inte kan lämna hemmen på mycket länge efteråt, utan har ett behov av att vara hemma och vakta. Reaktionerna är olika, men känslan av otrygghet brukar ändå vara densamma hos de flesta.
Ofta ligger fokus på den som gjort anmälan och på vad som blivit stulet. Mycket praktiskt ska ordnas. Kanske behöver man nytt lås, ny dörr, nya fönster eller vad nu tjuven förstört för att ta sig in. Man kanske börjar fundera på om man ska installera ett larm och andra praktiska arrangemang för att inte bli utsatt igen. Försäkringsbolaget vill veta vad som blivit stulet och helt plötsligt ska man börja dra sig till minnes vad för saker man haft och var de legat. Under en period brukar det inte vara omöjligt att man kommer på fler saker som blivit stulna och man får göra tillägg till försäkringen.
Ibland bor det barn i hemmen som tjuven valt som sitt mål. Små eller stora barn, det spelar ingen större roll mer än att reaktionerna kan bli lite olika. Barn som fått sin trygghet förstörd genom att någon inte kunnat skilja på vad som är deras eller andras egendom. Det är inte bara de vuxna i hushållet som fått sina liv förändrade, barnens otrygghet speglar av sig i mycket som de kommer att göra framöver. Försämrade resultat i skolan, sämre nattsömn, koncentrationssvårigheter, otrygghet och mycket, mycket mer lämnar tjuven efter sig förutom uppbrutna dörrar, sönderslagna tillhörigheter och i många fall en röra utan dess like.
Som jag skrev i början så har jag själv aldrig varit utsatt för något inbrott, vilket jag är mycket tacksam för. Däremot så upptäckte jag igår när jag kom hem att hantverkare varit inne i mitt hem, trots att jag hade gjort upp med dem att de fick vänta med att gå in tills jag kom hem. Inget var förstört, inget var stulet och som tur är så hade inte mina katter sprungit ut. Trots att allt ändå gått bra så finns ändå en känsla av kränkning kvar efter att någon varit inne i mitt hem, mot min uttryckliga vilja, när jag inte varit hemma. Hur det då känns för någon som utsatts för inbrott kan man bara tänka sig i det läget.
Mia