Skulden. Är det något som är vanligt att våra brottsdrabbade utsätts för så är det just skuld. Varför gjorde du så? Varför var du där? Varför gick du inte därifrån? Varför skrek du inte på hjälp? Varför …
Alla varför, som alla mynnar ut i ett ifrågasättande av den utsatte och som i sin tur ofta följs av skamkänslor för hos den som drabbats. Ju fler ”varför” den brottsdrabbade får höra, ju fler ”varför” ställer de till sig själva. Till sist är det inte ovanligt att de lagt den mesta skulden på sig själva och väldigt lite på gärningsmannen.
Jag möter många brottsoffer som brottas med dessa ifrågasättanden där deras handlande och reaktioner sätts under lupp för att avgöra om de har en normal reaktion eller om de agerat korrekt i en utsatt situation. Vem kan avgöra det egentligen? Med facit i hand är det naturligtvis enkelt att tala om hur man borde ha gjort, men jag törs lova att de allra flesta av de brottsdrabbade jag möter gjorde sitt bästa i den stund de blev utsatta. Utifrån situationen och sina egna reaktioner.
Anledningen till att jag skriver om det här just idag är för att jag läste en dom i veckan och där domstolen uttrycker att målsägande hade kunnat lämna platsen och därmed undvikit att bli utsatt för brott. Brottet skedde ute, på allmän plats och målsägande hade en anledning till att befinna sig på platsen, så nej, det är gärningsmannen som skulle ha lämnat platsen anser jag. Det är gärningsmannen som ska ta på sig skulden för att hen inte kunde hålla sig inom lagens ramar, inte den brottsdrabbade.
För mig är det mest skrämmande att vårt rättsväsende letar efter förmildrande omständigheter för gärningsmannen på den brottsdrabbades bekostnad. Att man genom att lägga fram påståenden som att målsägande var fri att flytta på sig och därmed hade kunnat undvika att brottet begicks. Det är inte våra brottsoffers skyldighet att gå omkring att undvika brott. Det är inte allmänhetens skyldighet överhuvudtaget att se till att kriminella inte ska frestas att begå brott och det är definitivt inte rättsväsendets rättighet att skuldbelägga de utsatta. Det är ungefär det samma som att sparka på den som redan ligger.
Mia